Som vanligt i våra liv. Välkommen till familjen kaos!
Amanda är inlagd på östra sjukhuset. Idag ska jag in för bedömning om igångsättning, kan bli av redan idag, det vet jag inte.
Jag vill skita i att föda barn och endast fokusera på Amanda, se till att hon blir bra, framförallt få veta vad som är fel. Något virus i ryggmärgsvätskan har dom iaf hittat. Det kan betyda hjärnhinneinflammation, borrelia, och virus av alla möjliga sorters herpes som satt sig jävligt dumt.
Dum som man är googlar man, får upp massa konstigheter, det är farligt! Googla aldrig!
Om det blir igångsättning idag är det utan Michael jag föder barn, jag prioriterar inte mig själv framför Amanda, hon behöver någon av oss med alla mediciner och nålar m.m. Jag vill på ett sätt föda, släppa detta orosmolnet (som säkert kommer med mer orosmoln), men att kunna vara hos Amanda så mycket det bara går är något jag vill, och inte veta när de sker om det sker och hur (förlossning) får mig bara ännu mer nervös. Sen kan hon bli liggande i veckor på sjukhus, det är ingen som vet, så någon dag kommer den dagen komma ändå..
Igår var det riktigt jävla jobbigt att gå hem från sjukhuset. När det som betyder mest i hela världen gråter i smärta och inte vill att jag ska gå var det sjukt jobbigt att gå. Tårarna rann nog mer på mig än Amanda. Är så sjukt känslig nu, det är så mycket i mitt kaotiska liv.
Börjar t.o.m lipa för att folk vill hjälpa oss, för att alla är så jävla snälla och underbara. <3
Nej nu ska jag torka tårflödet, in i duschen och packa det sista sen ut med hundarna, om ca 2 timmar kommer Michaels underbart snälla pappa och skjutsar mig upp till Amanda <3 Tack!
Hej svejs