Idag var det minnesstund med spädbarnsfonden. Lika fin som alltid, det lästes en dikt som stämmer så bra:
Du fattas vi vårt bord
Vi tänder ett särskilt ljus
Folk frågar ibland om jag har kommit över dig
Jag undrar vad dom menar
Du startade ett kugghjul i mig
En kedjereaktion utan slut
Framåt och bakåt
Jag har vävt in dig i mig
Likt ett garn som skiftar färg i en bildväv
En magiskt tråd som påminner om perspektiv
och ger mig nya motiv med rötter i min själ
Nej, jag har inte kommit över dig
Varför skulle jag det?
Jag lever för det du gav
Och jag är lycklig för att du nådde in i mig och förändrade mig tår för tår
Det tror jag är din gåva till världen
av Kristina Grahn ur ”Ett litet barn dör ett ögonblicks skillnad”
Den är så sann, jag känner så igen mig. Det är så det är, precis så.. ❤
//Mrs Dark